Startsida

Verksamhet         

Bilder
  Miljöbilder
  Skulptur och
   bruksföremål
  Tavlor
  Offentliga
   utsmyckningar

Konstnären
  Personligt om
   N. Ingemar


Kontakt

© N. Ingemar Nilsson

 

 


 
           Bakgrund                           

          

N. Ingemar Nilsson föddes  på Öland och trodde väl också att han skulle sluta sina dagar på samma ställe, innan ödet slog till…

 

Ingemar hade tidigare jobbat som plankstrykare (målare), men sedan utbildat sig till krukmakare och var för tredje kursåret lärare på Carl Malmstens Kapellagården på Öland. Det var här han senare kom att träffa Eva, sin blivande hustru, som var där för att utbilda sig på textilområdet. Strax efter att de blivit ett par bestämde de sig för att båda starta eget på var sitt område, men i samma lokaler och ENI blev företagsnamnet.

Enda kruxet var den nya boplatsen. Eftersom Eva kom ända från Västerbotten, närmare bestämt Norsjö, så skulle det bli ett otroligt stort steg för henne att flytta ända till Öland på andra sidan Sverige - precis som det skulle bli för Ingemar om han flyttade till hennes hemtrakter. Därför beslutade de sig för att hitta ett område någonstans i mitten av Sverige - såsom Gävle eller Nora - men när dåvarande kultursekreteraren i Skellefteå, Torsten Tegby, fick reda på deras flyttplaner lockade han med ett hus på Kågevägen bakom Norran, och det blev deras första gemensamma boplats.

Ingemar köpte en stor keramikugn som han stoppade in i köket på nedervåningen där de båda hade sina verkstäder, medan de själva bodde på övervåningen.

Det artistiska paret flyttade sedan ut på Sörböle. Gatan skulle byta namn och kommunen hade förslag som grannarna protesterade emot. En av dem kom då istället med förslaget att döpa den till ”Krukmakargatan”, efter ENIs verksamhet, och så fick det bli.

Efter att hustrun Eva dog har ENI blivit mest känd för sitt krukmakeri. Ingemar är dock mer än bara keramiker, tecknandet har han hållit på med sedan tidiga tonår och detta är fortfarande en viktig del av livet för honom.

På fritiden har konstnären mest kopplat av med friidrott, och är dessutom utbildad idrottstränare, någonting som kan betraktas som ganska ovanligt i konstnärskretsarna.